Under sommaren har vi återigen kunnat läsa att sötningsmedel är skadligt för hälsan. Istället för att vara en hjälp för dem som vill dra ner på kaloriintaget skulle produkter med sötningsmedel alltså bidra till viktuppgång. Rubriker som ”Sötningsmedel kan få dig att gå upp i vikt” och ”Ny studie: Lightläsk gör dig fet och sjuk” har florerat, men hur ligger det egentligen till? Låt oss granska studien som gav upphov till rubrikerna.
Metaanalys av äpplen och päron
Den här studien är en metaanalys där forskarna har gått igenom en mängd studier som handlar om intag av sötningsmedel och hur det påverkat olika hälsoutfall som till exempel vikt och diabetes. Trettio observationsstudier och sju randomiserade kliniska studier identifierades och inkluderades i metaanalysen.
Intuitivt litar vi mer på randomiserade studier eftersom en väldesignad sådan eliminerar felkällor som observationsstudier dras med.
I en observationsstudie rapporterar deltagarna själva sitt intag av sötningsmedel medan man i randomiserade kliniska studier slumpmässigt tilldelar deltagarna sötningsmedel eller placebo. Generellt har välgjorda randomiserade kliniska studier högre ”bevisvärde” eftersom de eliminerar felkällor som många observationsstudier dras med. Ett exempel på en sådan felkälla är att personer som väljer lightläsk istället för sockersötad läsk kanske gör det för att de redan har ett problematiskt förhållande till sin vikt. I den här metaanalysen var man intresserad av att mäta flera olika hälsoutfall genom att titta på observationsstudier och randomiserade studier separat. Metaanalysen kom sedan fram till att ett högre intag av sötningsmedel var kopplat till BMI-ökning (2 studier), viktuppgång (4 studier), och diabetes (9 studier) när man enbart tittade på observationsstudierna. Tittade man enbart på de randomiserade studierna däremot fanns det inget samband mellan sötningsmedel och vikt.
Observationsstudierna visade att personer med högre intag av sötningsmedel, främst i form av lightläsk, gick upp i vikt, men de randomiserade studierna kunde inte bekräfta sambandet.
Fokus på lightläsk och kroppsvikt
I metaanalysen visade alltså observationsstudierna att personer med högre intag av sötningsmedel, främst i form av lightläsk, gick upp i vikt, men de randomiserade studierna kunde inte bekräfta sambandet. Granskar man de fyra observationsstudierna som resultatet baserades på ser man att tre av dessa studier ursprungligen ingick i en rapport som syftade till att beskriva problematiken med att titta på viktförändringar och att motstridiga resultat kan uppstå beroende på hur intaget definieras. I den rapporten kom man fram till att lightläsk är svagt kopplat till viktökning endast när man inte tar hänsyn till förändringar i intaget över tid. När dessa tre studier ingick i en annan rapport där man valde att ta hänsyn just till förändringar i intaget över tid kunde man istället visa att en ökning av lightläskintag istället var svagt kopplat till viktnedgång! Hos samma individer! Det här illustrerar hur knepigt det kan vara att tolka resultaten av observationsstudier som tittar hur kost är kopplat till viktförändringar.
Blir vi klokare om vi tittar på resultaten från de randomiserade kliniska studierna i metaanalysen? Tyvärr inte. När den här typen av studier klumpas ihop är det viktigt att titta på kroppsvikten hos deltagarna vid studiens start. Det är skillnad på att studera lightläskintag hos en person med hälsosam kroppsvikt och lightläskintag som ett substitut för att få en person som redan är överviktig att gå ner i vikt. Det är olika forskningsfrågor. I den här metaanalysen är det en mix av karaktärsdrag hos studiedeltagarna vilket gör det svårt att jämföra resultaten. Att de randomiserade studierna också är mindre och följts upp under betydligt kortare tid än deltagarna i observationsstudierna gör det hela mer komplicerat. Små studier kan inte fånga små förändringar i kroppsvikt på samma sätt som större studier.
De har haft höga ambitioner som tyvärr resulterat i att det inte bara är äpplen och päron som jämförs utan de har lyckats skapa en hel fruktsallad.
Sammanfattning
Det finns en teori om att sötningsmedel stör aptitreglering, hunger och kaloriintag vilket skulle kunna leda till viktuppgång, men det har inte enhetligt kunnat påvisas i forskningen. Den nya metaanalysen har för många brister för att bidra med ökad kunskap inom fältet. Dock har den visat oss att det gäller att ha tungan rätt i mun när man tolkar forskningsresultat…
Jag blir bekymrad när jag läser den här typen av sammanställningar. Metaanalyser höjs ofta till skyarna eftersom de syftar till att grundligt sammanställa det aktuella forskningsläget, men som med så mycket annat finns det både bra och dåliga exempel. En metaanalys blir bäst när man har en systematisk genomgång med tydliga definitioner på vad som avses studeras och klumpas ihop. Det har författarna enligt mig misslyckats med i det här fallet. De har haft höga ambitioner som tyvärr resulterat i att det inte bara är äpplen och päron som jämförs utan de har lyckats skapa en hel fruktsallad. Det gör det svårt att dra några vettiga slutsatser. Det är också nedslående att en av slutsatserna i metaanalysen vilar tungt på tre studier som tidigare visat ett motsatt samband.
Det går alltså inte att utifrån den här metaanalysen säga att intag av sötningsmedel leder till viktuppgång, men däremot finns det andra anledningar att undvika överkonsumtion av lightläsk. Köp av lightläsk stödjer läskindustrin som får intäkter till att finansiera massiva reklamkampanjer för sina produkter (som inkluderar sockersötad läsk). Lightläsk kommer också, precis som andra köpdrycker, i förpackningar som är en onödig påfrestning på miljön.
Referenser:
Azad M.B. Nonnutritive sweeteners and cardiometabolic health: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials and prospective cohort studies. CMAJ. 2017.
Smith J.D. A Comparison of Different Methods for Evaluating Diet, Physical Activity, and Long-Term Weight Gain in 3 Prospective Cohort Studies. J Nutr. 2015 Nov;145(11):2527-34.
Mozaffarian D. Changes in Diet and Lifestyle and Long- Term Weight Gain in Women and Men. N Engl J Med 2011;364:2392-404.
Gardner C. Non-nutritive sweeteners: evidence for benefit vs. risk. Curr Opin Lipidol. 2014 Feb;25(1):80-4.