Under min tid i USA reflekterade jag mycket kring hur överdrivet saltintag (natriumklorid) ofta uppmärksammades som skadligt för hälsan. I Sverige får det däremot inte alls samma utrymme trots att WHO listar salt som en av de främsta orsakerna till hjärtkärlsjukdom världen över med motiveringen att det ökar risken för högt blodtryck, och därigenom risken att drabbas av hjärtinfarkt och stroke. Skeptiker påstår ofta att överdrivet saltande endast är skadligt för de som har högt blodtryck men att de med normalt blodtryck kan gott salta på. Hur ligger det till egentligen?
Att mäta saltintag är en komplicerad historia
Att mäta kostintag inom forskning är svårt och komplicerat och salt är inget undantag. Många studier har försökt skatta saltintag genom att fråga vad personer har ätit och sedan följt upp dem för att se vilka som drabbas av hjärtkärlsjukdom. Men tyvärr ger inte det en tillräckligt tillförlitlig bild. Att försöka uppskatta saltintag genom att mäta nivåer i blod är inte heller en bra metod eftersom nivåerna regleras strikt av kroppen. Salt är nämligen väldigt viktigt för många av kroppens processer. Det organ som ansvarar för att saltnivåerna i blodet hålls konstanta är framförallt njurarna, och de gör det genom att utsöndra salt med urinen. Urin är därför den bästa kandidaten vi har för att skatta saltintag. Det räcker dock inte med ett enkelt urinprov utan helst ska all urin som kissats ut under 24 timmar samlas in och gärna från flera olika dagar. Då kan man förstå att det här lätt blir en komplicerad historia, inte minst för den enskilda individen. Det har därför varit svårt att forska på hur salt påverkar hälsan och skapat en allmän förvirring kring frågan.
Det främsta stödet för att överdrivet saltande skulle kunna vara skadligt för hälsan kommer från randomiserade studier som tittat på blodtrycksförändringar över en viss tid.
Vad visar forskningen?
Det främsta stödet för att överdrivet saltande skulle kunna vara skadligt för hälsan kommer från randomiserade studier som tittat på blodtrycksförändringar över en viss tid. Nyligen gjordes en stor systematisk sammanställning av tillgängliga randomiserade studier som tittat på vad som händer när man ger en kost med minskat saltinnehåll. Den här genomgången kom fram till att lägre saltinnehåll minskar blodtrycket med starkast effekt bland personer som redan har ett förhöjt blodtryck. Man såg även en blodtryckssänkning bland personer med normalt blodtryck, men där var effekten inte lika stark. Det är däremot svårt att uttala sig om ett långvarigt högt saltintag ökar risken att få högt blodtryck hos en person som från början ligger normalt. Flera studier som har mätt saltintag via frågeformulär, enstaka enklare urinprov eller 24-h-urin föreslår att högre saltintag är kopplat till ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Men det skulle vara önskvärt att de här resultaten blev bekräftade av storskaliga randomiserade studier eftersom de bättre kan ta hänsyn till samvariation från andra faktorer (s.k. confounding). Tyvärr finns det ingen sådan studie idag. Däremot är högt blodtryck en riskfaktor för hjärtinfarkt och stroke och genom att sänka blodtrycket med lägre saltintag finns det även anledning att tro att det minskar risken att drabbas av de här sjukdomarna.
Det är alltså inte det egna bordssaltandet som är den största boven.
Det dolda saltet
När man pratar om att minska saltintaget är det viktigt att fokusera på det onödiga saltet som oftast är dolt för konsumenten. Salt används inte bara för att höja smakupplevelsen i ett livsmedel utan används även för att konservera, binda vätska etc. I USA har man haft stora problem med att livsmedelsindustrin använder stora mängder salt i livsmedel utan att egentligen fylla någon större funktion. I Sverige förekommer samma fenomen och Livsmedelsverket påstår att 70-80% av saltintaget kommer från färdiga livsmedel, som charkprodukter, bröd, matfett, ost och färdigmat. Det är alltså inte det egna bordssaltandet som är den största boven.
Sammanfattning
Det finns gott stöd för att ett minskat saltintag leder till lägre blodtryck och eftersom högt blodtryck är en av de främsta riskfaktorerna för hjärtinfarkt och stroke finns det belägg för att tro att saltintag även är kopplat till de här sjukdomarna. Men det finns inga storskalig välgjorda randomiserade studier utförda som kan styrka det. Däremot stöds den teorin av flera studier som försökt skatta personers saltintag på olika sätt. Så ja, det finns mycket i forskningen som pekar på att det överdrivna saltandet inte är bra för hälsan.
Referenser:
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs393/en/
Mente et al. Associations of urinary sodium excretion with cardiovascular events in individuals with and without hypertension: a pooled analysis of data from four studies. Lancet. 2016 Jul 30;388(10043):465-75. doi: 10.1016/S0140-6736(16)30467-6. Epub 2016 May 20.
O’Donnell et al. Urinary sodium and potassium excretion, mortality, and cardiovascular events. N Engl J Med. 2014 Aug 14;371(7):612-23.
Engberink et al. Use of a Single Baseline Versus Multiyear 24-Hour Urine Collection for Estimation of Long-Term Sodium Intake and Associated Cardiovascular and Renal Risk. Circulation. 2017 Sep 5;136(10):917-926.
Mozaffarian et al. Global sodium consumption and death from cardiovascular causes. N Engl J Med. 2014 Aug 14;371(7):624-34. doi: 10.1056/NEJMoa1304127.
Graudal et al. Effects of low sodium diet versus high sodium diet on blood pressure, renin, aldosterone, catecholamines, cholesterol, and triglyceride. Cochrane Database Syst Rev. 2017 Apr 9;4:CD004022.
Strazzullo et al. Salt intake, stroke, and cardiovascular disease: meta-analysis of prospective studies. BMJ. 2009 Nov 24;339:b4567.
Cobb et al. Methodological issues in cohort studies that relate sodium intake to cardiovascular disease outcomes: a science advisory from the American Heart Association. Circulation. 2014 Mar 11;129(10):1173-86.